Jag är en ganska bilburen person som gärna kör långa sträckor. Det spelar häller ingen roll om bilkörningen är på natten eller dagen. Och om ekonomin och tiden räcker till så tar jag och min fru en sväng på kontinenten.
Som bilförare så måste man vara alert och inte slöa till för det kan komma något springande ut på vägen. det kan vara hundar , katter och i bland en å annan unge.
2011 var senaste gången som vägen mot södern gick och den där luriga GPS'n drar ibland in en på de mest skilda vägar. Vid ett tillfälle så blev vägen allt smalare för att tillslut bara bli två traktorhjul. Då tog jag det säkra före det osäkra och vände tillbaka och tog en annan väg.
vi hade då varit borta i ca 14 dagar . kört bort emot 400 mil och var på hemväg.
Det var mörkt och lite regningt men just nu höll det upp.
DÅ Plötsligt stod den där , mitt på vägen , rätt upp på bakbenen. som tur var så var jag ensam på vägen så jag kunde gira lite i sidled så jag missade den.
efter några mil så kände jag att jag nog behövde en paus så
Jag stannade vid en rastplats och så frågade jag frun. Såg du den?
Ja men jag trodde inte att du gjorde det så jag sa inget. Desutom var jag så trött så jag var inte säker på att det var i den här värden som jag såg den utan att det var i John- Blunds Värld .
Det som vi båda såg var alltså en riktigt stor RÅTTA som satt på vägen , bländad av bilens strålkastare , fullständigt förstelnad. Antagligen skräckslagen. Men det var det enda djuret vi såg under hela resan mellan Uddevalla och Zurich .
En annan gång så hade vi varit uppe i Idre kommun för att vandra i fjällen fram på sensommaren. Det kan verkligen rekommenderas! lugnt och harmoniskt. Men en vecka går snabbt och så vill man ju ha ut så mycket som möjligt av tiden där så hemfärden kommer inte i gång förrän fram på eftermiddagen.
Som ni vet så blir det ganska snart nermörkt och den slingrande 45'an är både krokig och smal på sina ställen. Och så är det ju det där med djuren!
Man spanar intensivt och så tar man många raster utefter vägen , bara för att vara ordentligt vaken . Men på nästan 100 mil tur och retur , så ser man inte till varken älgar eller rådjur.
Inte förrän man kommer strax norr om Svingån dyker dom upp och då den ena älgen efter den andra , tätt följt av både rådjur och rävar . Och inte att förglömma en å annan grävling som kommer rullandes. Ja det ser ut så när dom springer tycker jag. När vi sedan kommer ut hemma vid , Ja då får man se upp för alla skuttande harar.
I vintras så var jag upp till en av sjöarna på väg mot Hedekas, där hade bävern verkligen varit aktiv och kapat ett antal träd. Och vandrar man utefter sjön kan man få se dem simma förbi.
Jag har också mött speltokiga tjädertuppar och uppflaxande orrar. och nu på våren behöver man inte vara särskilt fågelintresserad för att upptäcka tranpar som står och tittar ut över gärdet eller flaxande och karakteristiskt skrikande Tofsvipor . För den fågelintresserade kan jag rekommendera en promenad utefter Hillingsätersjön.
Säga vad man vill om Färgelandas landskap, Jag tycker det är exotiskt!
Som bilförare så måste man vara alert och inte slöa till för det kan komma något springande ut på vägen. det kan vara hundar , katter och i bland en å annan unge.
2011 var senaste gången som vägen mot södern gick och den där luriga GPS'n drar ibland in en på de mest skilda vägar. Vid ett tillfälle så blev vägen allt smalare för att tillslut bara bli två traktorhjul. Då tog jag det säkra före det osäkra och vände tillbaka och tog en annan väg.
vi hade då varit borta i ca 14 dagar . kört bort emot 400 mil och var på hemväg.
Det var mörkt och lite regningt men just nu höll det upp.
DÅ Plötsligt stod den där , mitt på vägen , rätt upp på bakbenen. som tur var så var jag ensam på vägen så jag kunde gira lite i sidled så jag missade den.
efter några mil så kände jag att jag nog behövde en paus så
Jag stannade vid en rastplats och så frågade jag frun. Såg du den?
Ja men jag trodde inte att du gjorde det så jag sa inget. Desutom var jag så trött så jag var inte säker på att det var i den här värden som jag såg den utan att det var i John- Blunds Värld .
Det som vi båda såg var alltså en riktigt stor RÅTTA som satt på vägen , bländad av bilens strålkastare , fullständigt förstelnad. Antagligen skräckslagen. Men det var det enda djuret vi såg under hela resan mellan Uddevalla och Zurich .
En annan gång så hade vi varit uppe i Idre kommun för att vandra i fjällen fram på sensommaren. Det kan verkligen rekommenderas! lugnt och harmoniskt. Men en vecka går snabbt och så vill man ju ha ut så mycket som möjligt av tiden där så hemfärden kommer inte i gång förrän fram på eftermiddagen.
Som ni vet så blir det ganska snart nermörkt och den slingrande 45'an är både krokig och smal på sina ställen. Och så är det ju det där med djuren!
Man spanar intensivt och så tar man många raster utefter vägen , bara för att vara ordentligt vaken . Men på nästan 100 mil tur och retur , så ser man inte till varken älgar eller rådjur.
Inte förrän man kommer strax norr om Svingån dyker dom upp och då den ena älgen efter den andra , tätt följt av både rådjur och rävar . Och inte att förglömma en å annan grävling som kommer rullandes. Ja det ser ut så när dom springer tycker jag. När vi sedan kommer ut hemma vid , Ja då får man se upp för alla skuttande harar.
I vintras så var jag upp till en av sjöarna på väg mot Hedekas, där hade bävern verkligen varit aktiv och kapat ett antal träd. Och vandrar man utefter sjön kan man få se dem simma förbi.
Jag har också mött speltokiga tjädertuppar och uppflaxande orrar. och nu på våren behöver man inte vara särskilt fågelintresserad för att upptäcka tranpar som står och tittar ut över gärdet eller flaxande och karakteristiskt skrikande Tofsvipor . För den fågelintresserade kan jag rekommendera en promenad utefter Hillingsätersjön.
Säga vad man vill om Färgelandas landskap, Jag tycker det är exotiskt!
Inlägg
