Ledarna har inget flyt hos AD

Har det förelegat laga grund för att skilja W.H. från hans anställning?


Enligt 18 § anställningsskyddslagen får en arbetstagare avskedas om han eller hon grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.

Arbetsdomstolen har i det föregående funnit utrett att W.H. i egenskap av stormarknadschef i inte obetydlig utsträckning delat ut presentkort till anställda för att premiera dessa för utfört arbete. Enligt Arbetsdomstolens mening har W.H. genom sitt agerande visat en allvarlig brist på respekt för den grundläggande principen att premiering av anställda ska ske i form av lön på vilken skatteavdrag ska ske och sociala avgifter betalas. I det förhör som har hållits med honom har han vidhållit att han har haft rätt att ge gåvor till sina anställda i form av presentkort när dessa utfört en bra arbetsinsats. Han har därigenom visat bristande förståelse för nödvändigheten i att följa såväl bolagets regelverk på området som gällande skattelagstiftning.

En väsentlig förutsättning i ett anställningsförhållande är att en arbetsgivare känner förtroende för en arbetstagare. I fråga om arbetstagare med en så hög tjänsteställning och med så stort ansvar som W.H. har haft, måste det enligt Arbetsdomstolens mening ställas höga krav på omdöme och förmåga att tillämpa gällande regelverk. W.H. har varit chef för mer än 120 anställda i en verksamhet som omsatt stora belopp. Han har vidare haft en lång erfarenhet av administrativt arbete inom bolaget och god kännedom om ekonomi. Bolaget har således haft rätt att ställa höga krav på hans omdöme och förmåga i fråga om hanteringen av presentkort. Det får enligt Arbetsdomstolens mening anses som uppenbart att en stor förtroendeförlust har uppstått hos bolaget i förhållande till W.H. med anledning av det inträffade.

Sammantaget finner Arbetsdomstolen att W.H:s handlande i samband med hanteringen av presentkort har varit ägnat att i så hög grad rubba det förtroende, som bolaget måste kunna ha för W.H. som anställd, att bolaget haft rätt att omedelbart skilja honom från anställningen. Att bolaget inte varnat W.H. saknar betydelse. Avskedandet av W.H. får därmed anses ha varit lagligen grundat.

Vid denna utgång saknar Arbetsdomstolen anledning att ta ställning till frågan om omständigheten rörande trubaduren får läggas till grund för prövningen i målet.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Arbetsdomstolens ställningstaganden innebär att förbundets talan ska avslås. Förbundet ska såsom tappande part förpliktas att ersätta arbetsgivarparterna
för deras rättegångskostnader. Det yrkade beloppet är inte tvistigt.

Domslut


1. Arbetsdomstolen avslår den av Kooperativa Tjänstemännens Förbund inom Ledarna förda talan.

2. Kooperativa Tjänstemännens Förbund inom Ledarna ska ersätta Arbetsgivar-föreningen KFO och Coop Butiker & Stormarknader AB för deras rättegångs-kostnader med 100 000 kr avseende ombudsarvode. På beloppet ska utgå ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Karin Renman, Lars Dirke, Kurt Eriksson, Charlott Richardson, Håkan Torngren, Sten-Ove Niklasson och Margareta Zandén. Enhälligt.

Sekreterare: Björn Länsisyrjä
 
Skall Bli intressant vad man kommer fram till när det gället Jan Eriksson

Färgelanda ! en av Sveriges mest sårbara kommuner.

Inför den senaste kommunindelningsreformen var riktpunkten att en
svensk kommun år 1975 skulle ha minst 8 000 invånare. I dag finns 48
kommuner som befinner sig under denna nivå. I många av dessa ligger
folkmängden långt under vad som då bedömdes vara ett nödvändigt

befolkningsunderlag för att få ett tillräckligt väl differentierat
näringsliv och därmed en bärkraftig ekonomisk utveckling som på
sikt kan garantera tillgången till en fungerande kommunal service.
32 av de 48 kommuner som i dag har under 8 000 invånare ingår i

gruppen av Sveriges 100 sårbara kommuner. Det kan framstå som en
förhållandevis hög andel, men betyder samtidigt att 16 kommuner med
under 8 000 invånare, dvs. en tredjedel av dessa kommuner, inte kan
betecknas som sårbara och därmed måste bedömas ha relativt goda

förutsättningar för en bärkraftig utveckling. Detta talar i sin tur för att
den nedre gränsen för hur stor befolkning en kommun bör ha för att få
en bärkraftig utveckling i dag är väsentligt lägre än 8 000 invånare.

Detta kan i så fall förklaras med att kommunikationerna har förbättrats
– inte minst genom Internet – och att småföretagandet har vuxit i
betydelse. Den ökade betydelsen av tjänster, småföretagande och förmåga
att anpassa produktionen till vad de enskilda kunderna vill ha,

och den på samma gång minskade betydelsen av stordriftsfördelar
och tillverkningsindustri, kan med andra ord ha bidragit till att
minska de minsta kommunernas sårbarhet.

Borde då inte ett livskraftigt företagande i fler svenska kommuner på
sikt kunna innebära att näringslivet utvecklas så att sårbarheten minskar
eller helt försvinner i flertalet svenska kommuner? Genom att låta
tidigare undersökningar av sårbarhet tjäna som referensmaterial är
det möjligt att åtminstone belysa frågan.

När jämförelsen görs är det emellertid viktigt att komma ihåg att tidigare definitioner på sårbarhet
fokuserade på beroendet av enskilda tillverkningsföretag och inte
inkluderade faktorer som företagsklimat, företagandets omfattning
och andelen av befolkningen som är i arbete.

Man kan inte finansiera offentliga jobb med offentliga jobb.
I en studie som gjordes på data från år 1980 identifierades 39 kommuner
som särskilt sårbara.26 Av dessa återfinns i dag 28 på listan över
Sveriges 100 sårbara kommuner.

En tredjedel eller 13 av de kommuner som identifierades som särskilt sårbara år 1980 kan i dag beskrivas som genuint sårbara, dvs. de tillhör Sveriges 33 mest sårbara kommuner.

Dessa är Hofors, Hällefors, Filipstad, Olofström, Fagersta,
Emmaboda, Ludvika, Hagfors, Finspång, Gullspång, Bengtsfors,
Nordmaling och Karlskoga.

Dessa kommuner har således framstått som i hög grad sårbara i två undersökningar med olika definition på sårbarhet och med 30 års mellanrum. Förutom att det stärker argumenten för att dessa kommuner verkligen är sårbara tyder det också på att sårbarhet är ett problem som i hög grad är bestående.

Det har också tillkommit ett relativt stort antal sårbara kommuner sedan 1980. Så mycket som 20 av de 33 kommuner som nu är genuint sårbara ingick inte i gruppen av 39 särskilt sårbara kommuner i den tidigare undersökningen.

Av dessa är nio från Bergslagen med omnejd, nämligen Ljusnarsberg, Skinnskatteberg, Eda, Grums, Storfors, Laxå, Lindesberg, Surahammar och Degerfors.

Ytterligare några kan beskrivas som satelliter till Bergslagen, nämligen
Oxelösund, Sandviken, Färgelanda, Södertälje och möjligen också Älvkarleby.27

Så frågan om sårbarhet handlar om hur tillgången på jobben ska säkras

i de svenska kommunerna. Men ytterst rör frågan hur många, i huvudsak små, kommuner ska kunna överleva på sikt.

En viktig del i överlevnaden är att det finns arbetstillfällen. Utan dessa minskar gradvis möjligheterna att leva och verka i kommunen och den kommunala servicen förlorar sitt underlag.
Källa ( Svenskt näringslivs)

Mötesanteckningar används som bevis

Läs den inledande artikeln i Bohusläningen .. och gissa vem som skrivit den...

JENNY BORG 

naturligtvis vem annars.

Följ länken.
http://bohuslaningen.se/nyheter/dalsland/1.1430825-motesanteckningar-anvands-som-bevis

Det handlar inte bara om fördynringen utan det handlar om att Jan Eriksson ljög i bland annat fullmäktige, då han på frågan om det finns ett avtal .. Svarade " Ja det finns det" Vilket var lögn. Vidare bedyrade förre Kommunchefen, att vid varje ekonomisk utökning skulle kostnaden läggas på hyran, vilket inte gjordes.

Samt bankgarantin vilket var det största förseelsen .

Under alla förhållanden har tillträdande majoritetens  förtroende för Jan Eriksson rubbats i sådan mån att det föreligger grund för att skilja honom från tjänsten.

Läs tidigare inlägg som handlar om en AD dom

http://fargelandabloggendickjonefelt.blogspot.com/2011/08/forbrukat-fortroende-innebar-avsked.html